Efter att ha tittat på teknik i både förskolan och skolan gjorde jag en reflektion kring om det kanske finns dold och synlig teknik? Med tekniken i fokus kom jag inte längre än till den nästan omöjliga grinden som är svår att ta sig igenom, vilket är teknik i högsta grad! Den mer synliga tekniken görs i form av ”teknikrum”, men frågan är de olika för- och nackdelar med det? Fördelen kan vara att tekniken görs konkret för barnen medan nackdelen kan bli att tekniken blir begränsad till att endast handla om det som sker i rummet. Min åsikt är att tekniken inte skall begränsas, utan skall finns där hela tiden i vardagen.
För att dra paralleller mellan förskolan och skolan så har de tillgång till datorer på båda ställen men den används i större utsträckning av barnen på förskolan än i skolan. I förskolan kan det sitta upp till tre barn åt gången vid datorn och det är alltid pedagogiska spel som barnen spelar. I skolan (årskurs 1) används inte datorn alls vid undervisningen, vilket kan beror på pedagogernas inställning till datorn i undervisning för tidiga åldrar. Datorn kan t.ex. användas som ett hjälpmedel för elever som har svårt att skriva anser jag. Eftersom datorn är något som präglar hela samhället kan det vara bra att eleverna kommer i kontakt med den redan i tidiga åldrar. Däremot får eleverna tillgång till den när de är på fritids.
I Lpo94 står det att eleverna ska känna till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom det naturvetenskapliga och tekniska kunskapsområdena. Här använder sig de av NTA, natur och teknik för alla, och de använder sig av olika temaområden som de får beställa till skolan. Det verkar vara ett bra sätt om pedagogerna känner att de inte behärskar ämnesområdet eftersom det är färdiga koncept, men samtidigt krävs det att pedagogen är utbildad i NTA också. Det finns flera olika ämnen att arbeta kring. Nackdelen som jag ser det är att den måste planeras i förväg vilket gör att barnens intresse här och nu för tekniken inte tas tillvara på.
Det finns hur mycket teknik som helst omkring barnen i förskolan bland annat då de gräver i sandlådan med spadar, cyklar, gungar, leker med lego, kapplastavar, tänder lampan, spolar med vatten etc. En reflektion som jag bland annat gjorde var när barnen var i ett av rummen och hade disco, då var de omgivna av teknik. Rullgardinerna var neddragna för att det skulle bli mörkt, en spotlight lyste på en discokula i taket som gjorde att det glimrade på väggarna och cd-spelade var på för fullt. Tänk vad många utgångspunkter för att prata teknik med barnen och uppnå målen i i Lpfö98 där det står skrivet att barnen ska utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker. Ginner (2008) skriver att det är viktigt med ett engagemang för undervisning i teknik då det krävs en viss allmänbildning för att kunna aktivt ta del av samhället samt analysera och värdera teknik av olika slag. Det märks finns en blandning av pedagogernas förhållningssätt till teknik men uppfattningen som jag fick var att de arbetat mer med teknik i vardagen i förskolan och att i skolan läggs fokus på läs och skriv och mindre på natur och teknik.
Referens:
Ginner, Thomas & Mattsson, Gunilla (red.) (1996). Teknik i skolan: perspektiv på teknikämnet och tekniken. Lund: Studentlitteratur
Lärarförbundet. (2006). Lärarenshandbok. Solna: Lärarförbundet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar